|
 USA Tour 2008
Klockan 07:55 den 16 oktober 2008 lyfter jag (Martin Lundin) och Alexander Bjuvenholt från Kastrup mot Los Angeles. Efter en mellanlandning i London, beräknas vi vara framme 13:00 lokal tid. Som det ser ut i skrivande stund får vi landa insvepta i varsin brandfilt...
Denna resedagbok kommer att uppdateras när tid och internetuppkoppling finns.
Vår resplan:
16-19 okt Los Angeles
19-22 okt Las Vegas
22 okt - 3 nov San Francisico
16 Oktober
Klockan är 03:07 och man kan ju stilla undra vad fan jag gör uppe... Well, efter 3 öl och en 12 årig McAllan, (för att fira semestern), så gick man och la sig och inbillade sig att man skulle sova de 5 timmarna tills det var dags att gå upp, yeah right... Distriktsmästerkapen i takskådning! Men... Om jag nu är vaken tills vi ska åka så kommer jag vara helt väck på flyget, alltså sova och vakna i LA... Låter som en logisk plan i alla fall. Sen att mina svarta sopsäckar under ögonen kommer se ut som malplacerade bröstimplantat får man ta.
Skulle egentligen gått upp: 04:30
Taxin kommer: 05:30
Tåget över bron till Smørrebrødland: 06:11
Flyget SKA lyfta: 07:55
Lyfter från Heatrow, London: 10:05
Landar i LA (Om det inte står i lågor): 13:00 (Lokal tid, -9 timmar)
Nä det är väl lika bra att gå och duscha, raka sig, packa ner det sista, knäppa på TV'n och kolla när de försöker kränga Swivel Sweeper på TV-Shop.
Jag får fortsätta denna dagboks-dag när vi landat, druckit obligatorisk Bud Light och okulärbesiktigat omgivningarna. Tills senare, Ha det bra! För det tänker vi ha!
16 oktober, part II
Messengern plingade till vid 04:30 som vi kommit överens om. Man är ju inte först upp i Sverige varje morgon direkt. In i duchen och skötte de sista grejorna som skulle fixas innan avärd. 05:40 stod taxi med Alex utanför och det begav sig till Svågetorp. För en gång skull så hann vi med ett tidigare tåg. Skönt med extra tid...
Vi hinner inte komma till bron innan tåget saktar in, står stilla ibland och åker SÅ sakta att man börjar undra om det är dags för ett ofrivilligt "Bro lopp"? Anledningen att man blev lite skakis är att jag plöjde igenom aftonbladet.se, eftersom jag ändå inte kunde sova så hann man ju surfa igenom hela internet. Såg ett nyhetsuppslag om att tågen inte lirat som de skulle under natten men att de fungerade som vanligt igen efter 02:00. Men med detta i bakhuvudet så trodde man ju att nåt liknande hände igen... Efter att den androgyna lokföraren förklarat att han inte fått grönt ljus att köra igenom tunneln under sundet, så kom tåget i alla fall igång och vi anlände till slut till Kastrup med gott om tid. Jag tryckte i mig en Ciabatta med ost och skinka och vi fick verkligen kämpa för att få ner den där första semesterölen på Kastrup! ...eller nä...
16 oktober, part III (jag somnade med laptopen i knät)
Vi lullde bort till gaten efter jag inhalerat en cigg och upptäckte att vi var bland de sista som "boardade". Resan till London gick kvickt men när vi skulle hoppa på nästa flyg till LA så blev det helt plötsligt väldigt kort om tid. Med hemresan förra året i färskt minne, stressade vi iväg till gaten som så klart låg längst bort, boardade vi planet och 11 timmars tristess. Jag somnade väl till några gånger under resan, Alex var nog vaken under hela flighten. Sova på flygplan är fan omöjligt! Denna gången omöjliggjordes sömn av säten staplade lika tätt som dominobrickor. Jag hade 0,3 mm kvar till sätet framför mig, så länge ungen framför inte fällde det... Men det är billigt att åka kreatursklass och käket och spriten var riktigt schysst. För att citera min resekamrat: DJÄVLA sardinburk!
Väl framme i LA tar det väl ca 30 min genom passkontrollen, ingen tid att hämta väskan, 5-10 minuter för tullen. Så det tog ingen tid alls... OM MAN HADE RÖKT PÅ 15 TIMMAR!!! Sällan jag har sånt röksug. Alex den lilla vesslan snusar ju, lyllos... Ut, in med cigg och... ahhhhh.
Ett par snabba bilder som bevis på att vi vekligen landat och raska steg mot biluthyrningen. Här blev vi stoppade av en enorm svart kille som välkommnade oss till LA, frågade var vi var ifrån och var sådär allmänt övertrevlig. Vi frågade om Avis uthyrningen och han pekade och var trevlig. När vi börjar gå så säger han: -By the way guys, can you do me a favor, or actually the homeless kids a favor? Ok, det slutade med att han fick $20 och vi fick vägbeskrivning.
Hoppade på transferbuss till Avis uthyrningen, köade i 45 min, hämtade ut bilen och insåg att vi fått med oss allt UTOM laddaren till GPS:en... Fasen... Får i gång den i alla fall och knappar in Long Beach efter vi redan börjat köra söderut efter ha sett Long Beach-skyltar. Då säger GPS:en att vi ska köra hit och dit och svänga här och där. Vi är på väg norrut! Vänder i samma sekund som GPS:en insett att den gjort en blunder och åker söderut igen. Denna gången i rätt riktning men samtidigt fel riktining eftersom halva Kaliforninen ska åka söderut på 705:an.
GPS:en är nu skamsen och säger förlåt. Jag kan inte riktigt förlåta... Det är för tidigt...
Äntligen framme på Coast Long Beach Hotel. Naaaajs pleeeeejs...
Från hotellrummet har vi utsikt över hela bukten och det gamla fartyget Queen Mary som nu är hotell.
Slänger bokstavligen in grejorna, raggardusch, en skjorta på och ner till baren. Vi lyckas få i oss 4 Bud, 1 virre + kaffe på strax över 1 timme och 20 minuter och då har vi tryckt i oss varsin turkey burger i mellan...
Nu har vi varit i gång i ca 23 timmar så vi bestämmer oss för att fixa i ordning våra grejor på rummet och gå i ide helt enkelt. Jag börjar skriva dagbok men kommer inte så långt förren jag somnar och Alex har redan snarkat ett par gånger.
Nä, slut för idag, tack för idag. Får kanske skriva lite mer nästa gång... ;-)
17 oktober
Totalt skadade av 9 timmars tidsförskjutning gjorde att vi vaknade vid femtiden på morgonen och det var lögn i helvete att försöka somna om. Lite TV tittande, resedagboks-klottrande och en dusch vid sjusnåret.
Vi gick ner till restaurangen vid 07:45 och käkade frukost. Korvar, bacon, färsk frukt, youghurt, müsli, toast, äggröra, våfflor, etc. Det fanns det mesta till ok pris. Fyllde oss till bredden och rullade upp på rummet igen.
Denna dagen tänkte vi dedikera till sightseeing, men till det behöver man GPS:en. Vi surfar fram närmsta Radio Schack-butik och sätter oss i bilen vid nio. Vi får tag på laddaren och bestämmer oss för att åka mot Malibu. På vägen dit upptäckte vi "Fluffy pine". Om man tar en vanlig svensk tall, fönar barren och sätter in "hair extensions" så har man en fluffy pine. (Som nog inte är det korrekta namnet). Ska se om vi kan fånga den på bild, den är rätt skygg...
Vi stannade till vid Taco Bell och köpte varsin enorm sprite och fortsatte mot Malibu.
Utan att ha stoppat tån i Stillahavet forsatte vi mot Hollywood. Vi parkerade i ett garage under Kodak Theater som kan jämföras med en idrottsarena i storlek. Nu var det jäkligt varmt och vad hjälper bättre mot värme än en kall öl? Jag kommer inte på något i alla fall... Vi satte oss på California Pizza Kitchen och tryckte i oss en halv pizza var. Just det, spenat och kronärtskocks dippa och nachos till det som förätt.
Så här ser Alex ut när han funderar på om inte Einsteins relativitetsteori trots allt har vissa brister:
Så här ser Martin ut när det finns en pizza framför honom:
Så här ser en flock japaner ut när de plåtar Hollywood-skylten:
Så här cool är man när man är i Hollywood och inte på kontoret i Malmö:
Vi fortsatte vår Hollywood -trip med lite spankulering längs boulevarden och kollade in lite stjärnor.
SANDRA, VARFÖR VAR DU INTE HÄR NÄR JAG KOM OCH HÄLSADE PÅ!
Cranberries! A shit load of cranberries!
Alex fick äran att lyssna på en rappares musik OCH chansen att KÖPA hans skiva! Alex tog inte den chansen...
Vi började känna oss mätta på att trängas med japaner och idioter utklädda till Darth Vader, Hulken eller Jack Sparrow så vi letade upp vår bil och ställde siktet mot Hollywood-skylten.
Vi körde så nära vi kunde och brände av en salva med bilder.
Sen irrade vi omkring i Beverly Hills och letade efter vad jag trodde hette Rodeo Drive. Gatan med alla exklusiva butiker. Jag blev ovän med GPS:en igen... Vi tog lite bilder på omgivningarna istället.
Vi körde alltså på Canon Drive, INTE Nikon street.
Du kan vara lugn Walle, den här modellen har inte heller multiratt:
Vi ställde GPS:en mot hem och satte full fart... eller så sitter man i bilkö på en sjufilig motorväg.
Vi stannade på ett sunkigt super market och handlade bira, pepper jack cheese och italiensk korv. Väl hemma fick vi i oss en 5 bira var, massor av ost och korv innan vi snubblade ner till hotellrestaurangen för ytterligare några bira, en whisky och quesadillas till mig och nåt asiatiskt kyckling-halloj till Alex. Imorgon blir det en favorit i repris: Universal Studios. Adjö!
18 oktober
Vi vaknade ännnu en gång vid samma tid som pensionärer, runt 5 på morgonen.
Vi softade fram till 10-snåret och satte oss i bilen för en tripp till Universal Studios i Hollywood. En timme senare var vi där, köpte biljetter för $67 per skalle och köade en kvart.
Lite käk i kistan och vi drog oss mot studio touren.
Även denna har jag åkt med en gång för fyra år sen men det har hänt lite sen dess:
Ja de som gillar Desperate Housewifes skulle varit med:
Även Alex blev desperat efter ett tag och raggade på allt:
But he crashed and burn!
Pausbilder så ni har nåt fint att vila ögonen på:
Hulken är i naturlig storlek, killen brevid... bara småväxt
Den här åkte vi. Men sen är vi för snåla för att köpa bilden så vi tog en egen:
Attraktioner vi åkte och en kort recension:
Studio Tuoren: Kul även andra gången, guiderna är fortfarande FÖR jävla entusiastiska.
Shrek 4D: 3D brillor, luft och vatten som sprutar på en när åsnan nyser tex. Rätt ball. Man vill greppa pinocchios näsa för det känns som den är två cm från ens egen.
Terminator 3D: Hälften live med skådisar och filmduk. Arnoldkopia hoppar omkring på scen med knallpullverbrakare. Underhållande.
Jurassic Park: Båttrip längst kanaler med plastdinosaurier som sprutar vatten på en. Avslutas med ett enormt vattenfall som ger en kick.
Backdraft: Det finns en gammal film med Kurt Russel där de spelar brandmän. Här försöker de visa lite hur filmen gjordes osv. Hälften av tiden står man och glor på en storbild och lyssnar på nån skådis och de visar hur vissa eldeffekter blev till. Allt avslutas med att de sätter eld på nåt rum och man får se branden sprida sig. Besvikelse.
Studio Effects: Man slussas från rum till rum och de visar hur de gjorde diverse filmeffekter. Underhållande. Tjejen som presenterade var lite för mycket bara men de får väl betalt för att spela över.
Nu är vi rätt mätta av intryck både från film, TV och framför allt ljud. De spelar Jurassic Park temat på volym 11, och då går ändå volymen bara till 10. Da-daaaa, da-daaaa, da, da, da, da, da, da, da!
Åker hemåt... Väl hemma beslutar vi att ta shuttle bussen över till Down Town Long Beach och äta. Hamnar på Outback Steakhouse, får världens bästa bit kött efter att ha svept en löksoppa. Åt alldeles för mycket... Sprängfulla tar vi en sväng på byn men jag hade behövt en sån fetto el-moppe för att ta mig runt. Plåtar lite kvällsbilder och åker buss hem. I morgon: VEGAS BABY!!!
Nästa gång blir det rapporter från Vegas, ha det!
19 oktober
Den här morgonen var vi i alla fall inte uppe med tuppen. Jag drog mig nog till strax efter 10:00 och baxade in mig i dushen vid 11:30. I duschen kommer jag plötsligt på att utcheckning brukar ske vid 12:00 på hotell... Nu får vi eld i röven, packar ihop prylarna och drar ner det till bilen, checkar ut och försöker få ner Alex utdragsbara handtag på väskan som nu fastnat i uppåtläge. Inte så lätt att checka in ett bagage med tentakler på. Först lite hederligt standardvåld. Men det hjälper så klart inte. Vi går över till ”Medel misshandel” som inte heller det ger utdelning. Vi ger den ”löpa fullständigt amok” och det ger resultat på den kinesiskt inköpta väskan. ”–Velly good qvalitty my flend” Suck...
Vi åker ner i down town Long Beach för att se om vi kan hitta en ny väska till Alex och få något i magen. Vi hittar till slut ett "Wal Mart" och ny väska fixad. Svänger förbi McDonald’s, käkar och bestämmer oss för att åka ner till down town LA. Väl där kör vi upp och ner längs gatorna, plåtar lite och cruisar i vår feta Pontiac Vibe tills det är dags att börja dra sig mot flygplatsen.
 
 
Vi tankar bilen, lyfter över Alex kläder till den nya väskan, lämnar bilen och blir lite suprised: Bilen blev för en gång skull billigare än utsatt pris! Lämnar Alex gamla väska i bilen och åker buss till terminalen. Självklart blir både jag och Alex utvalda till special screening i säkerhetskontrollen! Ser jag ut som en terrorist kanske? Alex, ja... Men inte blonda jag! Vilken grundlig kontrollant sen då... Missar min mobiltelefon som jag har i bakfickan. Kunde ju faktiskt ha varit en vätebomb i miniatyr... Sen tar de prover med tops som gått på anabola och kör dessa i en maskin för att se om det finns rester av bombmatrial eller nåt. Kul fakta: Alex blev skitskraj för att han lånar min ryggsäck som han vet jag har fraktat ammo i till både hagelgeväret och studsaren. Men även det missar dessa genier med sina tops. JAG känner mig trygg...
Äter och drar några bira på en restaurang innan vi lyfter 19:11 mot Vegas.
Självklart ”tappar” jag min mobiltelefon där vi satt och väntade. Men visst, säkerhets nissen missade ju den så varför inte ägaren. Dock visar det sig att det finns ”bra” människor, en herre kommer fram och frågar vänligt ”Herrn, är detta din telefon”. Jag vet en viss Alex som inte pallat med "Var fan är min mobil” när vi landat i Vegas...
Landar 42 minuter senare (?) och tar en shuttlebus till hotellet. Checkar in i vårt deluxe-rum på 12:e våningen och löper ner i baren för en bira. Stoppar vars $10 i en maskin och vinner... inget.
Vi tar en runda runt hotellet, smiter över till MGM, tar en bira till. Ann ringer och vi bestämmer att träffas på Venician. Hittar Trond. Ann, Kerstin och hans, dyker upp ett ögonblick senare. Vi sätter oss på Tau och tar en drink, försöker överrösta musiken och skriker ut gamla minnen en stund och bestämmer att vi ses imorgon.
Taxi tillbaks till New York, New York (inget vet vem som betalade den) och in på Coyote Ugly (Se Kanada USA tour 2007 för beskrivning om Coyote Ugly). Lite sliriga masar vi oss förbi pizza stället och tar med varsin slice upp. Går i dvala strax efter...
20 Oktober
Denna dagen åt vi en maffig frulle, spelade, rände runt på diverse hotel och spelade och vann! ...inget!
På grund av säkerhetsföreskrifterna på hotellen finns det inga bilder men ring till hotellen och få övervakningsbilderna! Vi mötte upp med Ann, Trond, Hans och Kerstin på Gonzales som är en mexikansk krog på New York, New York och åt och drack för en ca 108 dollaros... Extremt konstig betraktelse: Var blir extrementerna av ifrån en gigantiskt stad som Las Vegas? Ett jobb jag INTE skulle vilja ha är att vara kondom-från-avloppet-rensare i Vegas... Annars en soft kväll där vi fortfarande inte var hydralnitade men hade jäkligt ball!
21 Oktober
Stegade upp 3 minuter innan klockan ringde. DVS 09:27. Duschade och gick mot Planet Hollywood för att hämta hyrbil. Fick en Dodge Malibu och kopplade in GPS:en mot Hoover Dam. Eftersom den JÄVLA GPS:en inte visste var Boulder City låg så åkte vi en satans massa miles söderut på fel håll. GPS.en ligger nu jävligt skrynkligt till...
Innan jag hystar ut den genom fönstret så ger vi henne en chans till och ställer in den på Hoover Dam... DET lyckas den med... Plast sjärna till GPS:en... Kommer dit och inser att om vi ska hinna med Grand Canyon West så hoppar vi dammen just nu och slirar vidare mot Grand Canyon.
Många miles och många enstörinbshyddor kör vi förbi innan skylten mot Gran Canyon West uppenbarar sig. Svänger vänster rakt ut i spenaten som en gång förr, den gången med Z och jag, så börjar jag känna igen mig. Samma tre kyrkor inom 1 km och rstaurangen som lovar ypperligt cuisine. Vaddå, fritterad road kill eller? Dagens: Förätt: gravad näbbmus, Entreé: Halstrad pungråtta. Dessert: Catch of the day. Vi lämnar "samhället" och och åker ett par miles till på slingriga vägar tills vi kommer till en korsning som går mot Canyonen men på underlaget rullgrus. Vid detta laget känner jag igen mig efter en resa med Z då vi inte kom längre än till första korsningen på denna "väg".
Denna gången håller solen inte på att gå ner utan vi fortsätter längs grusvägen trots att det står "21 miles" till grand canyon west. Kör på denna tvättbräda som Stig Blomkvist hade kallat "special sträcka" i 13 miles i ett rökmoln som skulle få dimman i lützen att verka som en grillafton.
Efter ett tag får vi äntligen lite hederlig asfalt under sulorna och kan fläska på igen. Kommer fram till indian resarvatet och får första "chocken", $20 i parkering. Jag kan renovera två halvrisiga turbos på min Audi för samma pris... Giriga indianer... Väl parkerad så går vi mot "receptionen" där det visar sig att vi måste hosta upp med en indianavgift OCH en hop on - hop off avgift för deras bussar... +$39. Alla ser ut som Sixkiller i "Renegade" men 250 kilo tyngre. För fan ta dig om du skulle köra själv på deras mark. Vi betalar med vördnad för dessa indianer som blev förtryckta av den vite mannen, även om det inte var vi skandinaver som körde bort dem, och hoppar på en buss. När man kommer fram till första stoppet och hoppar ut så förtår man på nåt sätt... Som om en loppbiten örn hade flugit in i skallen och talat till en: -Betala de giriga indianerna, de har en fantastisk natur..... Skriiiiii, Skriiiiii...
Vi plåtar för kung och fosterland och är faktiskt hänförda av naturen. Hade man viljat ta livet av sig så hade detta stället varit optimalt. Ett litet snedtramp över kanten och.... AAAAAaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa... Puttade Alex ett par gånger men han fick tag i min kamerarem varenda gång! Fan ta hans reaktionsförmåga!
Här är en kavalkad av bilder i alla fall... Vi HAR kul men indianerna sa att vi INTE fick le på NÅGRA av bilderna!
 
 
 
Efter en dag på Hulapai indianernas resarvat så tar vi samma väg hem om än med en tyngre blyfot på Lundin än innan med omkörningar på "specialsträckan". Kör väl om en tre fyra slöfockar på gruvägen och ser dammet lägga sig som en skysås i backspegeln. Hemfärden gick en aningen fortare på grusunderlaget och rallydrömmarna finns där. Inte speciellt djupt rotade heller... Men en seminervös Alex som har mer vett att vara rädd om bilen än jag får mig att tagga ner ett par watt och inte röra upp en ökenstorm bakom mig.
Alex lyckas med den zoologiska bedriften att plåta en tjur vid vägkanten.
The fudging cow is not smiling either!
Just denna ko ser dock ut att ha fyra och ett halvt ben varav det halvs sitter mitt på magen... Sedan hur fan en ko kan ha röven över huvudhöjd är nyheter för mig...
På hemvägen släpper jag Alex vid Hovver Dam för lite sista-sekunden-innan-ljuset-förvinner bilder och hämtar upp honom senare. Kör hem och ser Vegas tingel-tangel ljus i horisonten och slänger strax in kamerorna på rummet och sätter oss i baren för några kalla och släpar oss isäng efter en lång dag...
Snart är vi i SF om inget skiter sig kapitalt...
22 Oktober
Vaknar som man brukar ungefär varje morgon och slöar tills vi packar ihop våra pinaler och gör en "Express Checkout" med hjälp av TV:n. Går ner på buiseness centret och hämtar vätskor i form av badoljor, hårskum osv som Ann lämnat då vi kan ta med det i vårt incheckade bagage. Vi ställer oss och väntar på vår shuttlebus och lämnar vegas och bilden på den snyggaste rumpan, historiskt, i formatet 10x20 meters planch. Anländer till flygplatsen i goda två timmar innan planet ska gå och upptäcker att det är försenat med 30 minuter... KUNDE DET INTE VARIT DET FÖR ETT ÅR SEDAN SÅ VI KOMMIT MED DÅ?
Sätter oss och fäller in en en peperoni från Pizza Hut och vankar mot gaten. Sätter mig och spelar lite på vägen för att få tiden att rinna iväg men vinner inget seriöst. Vi går vidare och hamnar vid vår gate och jag ger det en sista chans. $20 ger $161, Sweeeeeet! Jämnade i alla fall ut förlusterna av Vegas något och vi kommer efter många omgångar reversi på mobilen, iväg.
Väl i luften går det rätt kvickt och vi landar 1 timme och 10 minuter senare och hämtar vårt bagage som ännu en gång inte är i Alaska, utan faktiskt på rätt bagageband. Vi tar oss till biluthyrningen och vi blir övertalade att istället få en porr-röd Ford Mustang cabriolet... Man vill ju få lite färg i nian...
Vi cruisar runt San Francisco och åker backe upp och ner och hittar vårt hotel alldeles för snabbt.
Tar en runda till runt byn och kollar in financial district, little italy och fishermans warf. Checkar in, får hjärtklappning när receptionisten vill ha $39 per dygn för parkeringen! Är det guldpläterade parkeringplatser? Tvättar de bilen så fort den står parkerad? Roterar de däcken, kollar oljan och slänger in en maffigare motor? Vi inser att vi inte kan stå någon annanstans utan att betala ca lika mycket, så vi hostar upp flisen och vandrar upp på vårt rökfria rum som vi beställt... Har de haft en rök-convention i vårt rum? Var hänger rökrockarna och varför går inte brandlarmet trots att ingen just nu röker i vårt rum? Trötta och törstiga så skiter vi i det som goda jante-svenskar och får SMS från Ann att vi finns på listan på en McAllan whiskeyprovning vid Fort Mason som ligger 6 kvarter från vårt Hotell. Vi slänger på oss snyggare paltor och tar oss ner till en italiensk restaurang ett par kvarter från oss och vi tar ett par öl och jag lyckas med stor ansträngning och möda få ner en pasta carbonara, GOD DAMN!
Vi tar oss till Fort Mason där kön redan ringlar sig lång utanför. Vi väntar in Ann och Terence som är på väg och vi går ner och registrerar oss. Nån jäkla gång ska man ju ha tur och vi får de 4 sista platserna... Varför har man inte lika stor flax i Vegas?
Ann och Terence dyker upp och vi går in. Vi får en 10 årig McAllan i handen och lyssnar på ett timmeslångt föredrag om varför McAllan är så in i h-vete bra. Skotten som håller föredraget gör det jäkligt bra och presentationen är proffsig. Det näst sista vi får i handen innan vi går är en 18-årig McAllan och man börjar undra hur mycket detta kalaset har kostat. Vi bryr oss inte för det är helt gratis... Sweet!
Det sist vi får innan vi går är en McAllan kepa och ett provningsglas. Trevligt...
 
Vi lämnar och möter upp med ett par kompisar till Terence på "Knuckles" en restaurang ungefär ett kvarts stenkast från vårt hotel och stoppar i oss mer öl och mat och bestämmer att vi smäller ihop ett partaj på lördag.
Som två skandinaviska zombies lullar vi hem och inser att vi fick en rejäl käftsmäll av San Francisco... Trevligt...
 
23 Oktober
Vi kom iväg vid 10 tiden och tog oss, efter några omvägar, till Pier 39 och siktade på att jaga ifatt några båtbiljetter till Alcatraz. Mindre lycka med det och istället så fick det bli lunch på ett italiensskt hak på piren efter vi passerat sälarna som låg och oinkade sig på flytbryggorna. Pasta till båda, även om Alex fick köttbullar i size med bandybollar. Gott var det och vi hämtade upp bilen och körde SF runt. Brant som fan på vissa ställen vilket gjorde att när man startade i något som närmast kan liknas som en svart pist så skrek våra ballongdäck på Mustangen. Kände sig som Sonny, Bonny, Conny, Ronny och de som hänger utanför grillen i Tågarp...
 
 
 
Från Coit Tower tog vi lite bilder:
 
 
Vi tog en sväng till Palo Alto och HP's huvudkontor så Alex inte skulle få för mycket separationsångest från jobbet och gick en sväng i centrum. Handlade ett sexpack Budweiser, shampo och deo och ställde GPS-Astrid på hemfärd. Väl hemma blev det provsmakning på den nyinköpta ölen och tänka sig... Den var god nu också!
Smakade INTE på schampot och deon utan tog oss till samma restaurang som kvällen innan då Alex bara måste ha likadana kycklingvingar som jag åt kvällen innan. Jag kör Fish and Chips och de kan leverera det MED riktig maltvinäger. Nöjd!
Hem efter att ha svalt ytterligare en bira "and called it a night"... Imorgon ska vi försöka ta oss till "The Rock" och om vi har tur så går nån cell i baklås och Alex "råkar" sitta i den... Håller tummarna! ;-) Ha det!
24 Oktober
Vi satte oss i bilen och åkte till Alameda som är en ö utanför Oakland, på andra sidan San Francisco, för att hämta upp Ann och åka till Alcatraz. Hon tyckte vi skulle käka creps så vi stannade vid ett supermarket och fick med oss ett gäng bananer. Vi hittade till Ann eftersom GPS:en inte hade humörsvängningar denna dag och käkade creps och kollade när båtarna till "The Rock" gick. Det gjorde de ju så klart inte av någon anledning vi fortfarande inte har en aning om... Nån rik galning som hyrt fängelset för nån brakfest kanske.
Hur som helst så funderade vi på hur vi skulle fördriva denna dagen och förslag som att se gejsern "Old Faithful" (Eller världen största ejakulering som någon uttryckte det) kom upp men den trippen skulle ta 1½ timme så den bordlades. Efter mycket velande kom vi fram till att vi skulle ta en lugn dag och laga lite käk hemma hos Ann och Terence, spela lite "Rock Band" på playstation och bara ta det lugnt. Ann rotade fram kött ur frysen som Terence får hem i snygga pappkartonger med en liten broschyr. Kändes som de kom från kungarna av kossor eller nåt. Vi skrev en shoppinglista och åkte tillbaks till samma supermarket som när vi kom. Handlade lite potatis, grönsaker osv och åkte hem till Ann igen och kokade. Terence kom strax efter ha råstekt 5 pannor potatis, gjort än en gång för stark pepparsås, så grillade Terence köttet på balkongen i sin kick ass gasgrill. Vi åt och funderade på vad vi skulle klä ut oss till på Halloween. Många förslag, lite beslut. Jag tänker inte avslöja förslagen utan ni får se det färdiga spektaklet sen. Vi avslutade kvällen med en film: Futurama.
Vi åkte hem, betalde fyra dollar för att komma över bay bridge till San Francisco igen och hittade hem ännu en gång. Imorgon checkar vi ut från hotellet och checkar in hos Ann och Terence. Lutar åt nån Vinprovning och fest i en penthouse-lägenhet mitt i smeten nere på Embarcadero, vi får se.
Här skulle jag kunna lagt in en bild men den här dagen fick kamerorna vila.
Köttet då? Det måste varit kungkossa för det var fantastikt!
25 Oktober
Vi checkade ut strax innan tolv från Holiday Inn och vi tyckte det var läge för lite shopping. Vi letade på Astrid (GPS:en) och hittade ett par köpcentra. Vi tog ett i högen och styrde mot San Francisco South. Som vanligt var även detta köpcentra idiotiskt stort. Jag fick tag på ett par sneakers och Alex fick med sig kläder och skor. Klockan blev snabbt för mycket och vi tog oss till Ann och Terence som var vårt nästa "hotell" på resan. När vi anlände fick vi ett par varningens ord om "Little man" en av katterna i hushållet som äter kläder!
Jag, Alex och Terence tog oss ett par kvarter bort för lite vodkaprovning. De finns ett destilleri på ön som ligger beläget i US Airforce gamla hangarer vilket gör att vodkan får heta "Hangar 1".
Vi hostar upp en ca $50 till en lätt taturead "dam" och får prova en hel rad med diverse vodka, smaksatt och "straigh". Deras raspberry vodka var lika röd som saft och jäkligt god. Vi avslutade med absint... Om man ska jämnföra absint med något så får det nog bli Ouzo. Me no like. Vi slirade tillbaks till lägenheten där Ann fixade lite hors d'heouvres tillsammans med Francesca och vi förberedde oss för fest hos Steve inne i SF. Vi tryckte så småningom in 6 pers i Terence passat, över Bay Bridge och letade upp Steve's lägenhet som ligger väldigt nära base ball arenan, AT&T Park. Efter att ha slagit en kod på hissknapparna (?) så kom vi till 12:e våningen.
Släpandes på mat, sprit och öl, gick vi in i en lägenhet som var en labyrint av rum, balkong, barkök osv... Jäkligt najs! ...om man vill hosta upp $6300. Ca 50.000:- /Mån. Fler och fler folk ramlade in på denna fest och det slutade på en 25-30 pers. Det löpte en balkong längst hela sidan på lägenheten så "rökrum" fanns. Här stoppar jag in lite bilder sen men eftersom vi inte har några egna så måste jag först sno dem.
Vi tog oss hem så småningom och lite lulliga blåstes min säng upp... Sen... Zzzzzzzz.
26 Oktober
Vi vaknade nån gång på förmiddagen och blir förvånade hur verkligen en katt kan äta upp en hel armhåla på Alex pique-tröja med kirurgisk precision. Vi packar ner alla kläderna från och med nu...
Vi bestämde oss för mer shopping och Gilroy som ligger 1½ timme söderut, blev målet. Denna gång uppcabbade då det skulle bli några miles på motorvägen.
Väl framme så var vi en smula hungriga från gårdagens bedrifter och bestämde oss för att leta upp en KFC... (Kentuck Fried Chicken) Hittade en nån mile bort och tryckte in hot wings. Väl tillbaka på shoppingområdet så sprang vi från den ena butiken till den andra och samlade på oss kläder och skor. Efter ett tag så drar jag i nödstoppen och inser att det finns ett liv efter en USA resa och det måste man ha pengar till. Hänger med Alex i ett par butiker till innan vi känner oss nöjde med våra inköp och tar oss hem. Vi kommer hem och Ann håller redan på att smälla ihop en Taco-afton. Vi äter gott och plågar grannarna med "Rock Band" in på småtimmarna. (Rock Band för er som inte vet är en litet trumset, gitarr, bas och mic som man kopplar till TV spel och spelar låtar efter, låt oss kalla det "noter"). Imorgon ska vi till Alcatraz.
27 Oktober
Nä hä... Vi skulle tydligen INTE ut till Alcatraz. Efter att ha sovit gott och gjort sig i ordning på morgonen och tagit bilen till Pier 39 inne i SF, så finns det en plastskylt fint placerad vid ingången till färjan: Next Alcatraz Tour, Tuesday. Suck... Köpte biljetter till tisdagens tur, hämtade ut bilen som stod parkerad för $15 och bestämde oss för att istället åka till "Old Faithful" som är en gejser mitt i vindistriktet Napa Valley. Trippen dit tog nog en ca 1½ timme med riktigt fina vägar och natur. Väl framme trodde jag i min enfald att i alla fall så borde ju ett naturfenomen som en regelbunden vattenejakulering ändå vara gratis... Kanske om det endast hade varit en grusplätt till pakering... Nej istället går man igenom en liten kåk, betalar en avgift på $8 /pers, gå igenom den obligatoriska turistfällan med småpryttlar till salu, passerar de svimmande getterna på höger sida
och sätter sig i en trägårdsstol och väntar på att vattnet värmts upp tillräckligt av magman för att inte längre få plats där nere och skjutas upp genom marken. De lovade 60 fot (18 meter) hög kaskad... Döm själva:
Basen för detta mysterie:
Ok, ska jag vara helt ärlig så hade jag nog förväntat mig något värre än vilken fontän utanför vilken större byggnad var som helst på jorden än detta. Men det luktade ruttet ägg i alla fall. OCH man fick se de svimmande getterna som inte ville svimma. I alla fall inte när vi var där. ÄVEN efter att en Holländare skrämt slag på större delar av Napa Valley med sina skrik och handklappningar. Jag tror det var vanliga getter... Sen kan man ju stilla undra vem fan som tänkte: -Hmmm.... Gejser, svimmande getter... STRÅLANDE kombination! Fan släng in ett tailändskt hängbukssvin, några exotiska vattenbufflar och en albatross och kalla det: "petting zoo + bonus geyser" istället. Tror inte jag kommer rusa till denna "Attraktion" nästa gång jag är i Napa. Men jag kryssar av den från min lista...
Hem igen efter en dag i vindistriktet UTAN att ens få lukta på en vinkork. Jag ska inte skylla ALLT på GPS-Astrid men hon är verkligen inte bra på att hanter många filer. Vi ligger i en sjufilig motorväg norr om Oakland och ska till Alameda. -Håll tilll höger.... Mmmmm, sluta tjata GPS... Vi fattar... Jag håller till höger och är lika snabbt som skalman somnar när hans mat och sovklocka ringer, på Bay bridge mot San Francisco... Amen va fan! Vi skulle ju till Alameda. Fram med fyra dollar till broavgiften efter att jag missat YTTERLIGARE en avfart på grund av lemmeltåget av bilar. Frågar i ett sista desperat försök att slippa åka in till SF och tillbaka igen, broavgiftsgubben i lådan om det inte finns nån avfart. Han stakar fram på; inte bruten engelska utan snarare obefintlig, att vi kan svänga tillbaka på treasure island som delar Bay Bridge i två sektioner. Sweet... Vi speedar på och hur man kan köra så jäkla långt på en sån liten ö bara för att egentligen göra en U-sväng är ett mysterie i sig. Vi kommer nästan ända ner till vattnet men hajar till när vi ser San Francisco i solnedgången. Stannar vår raggarbil vid kanten och fiskar fram kamerorna.
Vi åker hem till Ann och Terence igen och Ann slänger ihop en pasta alfredo. Vi slickade nästan grytorna efter den excellenta måltiden och så småningom började det bli dags att checka in hos "Hotel Assarsson" i Los Altos som består av min mors kusin Kerstin med make Hans. Kort och gott, Anns föräldrar. Här har jag och Zachrisson huserat förr och det är bättre än vilket hotel som helst! Efter några kommunikationsmissar som jag helst inte vill gå in på, då jag själv är orsaken, så tändes i alla fall lamporna på West Edit Ave. i Los Altos och vi var välkomna. Ett par glas öl och lite snack vid köksbordet om vad vi gjort och vad som hänt så gick vi och la oss för att förbereda för Alcatraz, IGEN. Denna gången har vi i alla fall biljetterna!
28 Oktober
Vi pallrade oss upp vid 9-snåret och åt frukost. Båten till Alcatraz skulle lämna kajen 12:10. Vi kör i god tid men hamnar ändå på efterkälken eftersom miljoner bilar ska in till SF precis som vi. När vi äntligen kommer in med 20 minuter till godo så har ju snubben vi parkerade hos igår bestämt att han inte skulle ha öppet idag... Kör runt kvarteren i jakt på en parkerings plats och hittar en plats för $20... Här nere vid pirerna kan man ta vilka priser som helst för parkering för desperata idioter som vill med en Alcatraz-färja. Vi hostar upp dessa pengar, ställer bilen och nu är det 9 minuter tills den avgår. Går "power walk" -snabbt samtidigt som jag bolmar på dagens första cigarett. Måste sett ut som ett ånglok. Tomt på kajen för att alla redan är ombord. Stressar förbi biljettkontrollanterna och snubben som ska ta den obligatoriska "bilden-framför-fondvägg-på-alcatraz" bilden.
Vi kommer med på en halvfull båt till ön och efter 15 minuter stiger vi i land.
Vi lyssnar på parkvakten ett tag och går upp mot toppen av ön. Dagen till ära så är det lite disigt och bilderna över SF blir mest konturer. På denna Alcatraz-tur kan man få springa omkring på ön med hörlurar och lyssna på en narration om Alcatraz och riktiga fångar som berättar om deras liv på ön. Går man omkring utan dessa lurar så känns det lite som att vara den enda levande kvar ibland massa zombies. Alla är knäpptysta, lyssnar och letar efter nästa punkt de ska ta sig till enligt berättaren i lurarna.
Vi tar oss ut till rastgården och gångvägarna runt ön men Golden Gate bron ligger rejält inbäddad i fetvadd.
Många bilder blev det.
 
 
 
Det är inte direkt yta så man kan spela handboll i cellerna.
 
Vi tog oss hem igen efter ett par timmar på ön och gick ner till pier 39 för lite mat. Närmast låg Hard Rock Café. Vi fick ner kyckling och biff och bestämde med Ann över telefon att vi hämtar upp henne i Alameda för att gå på jakt efter delar av kostymerna till Halloween festen. Vi åker Alameda runt och hittar både det ena och det andra. Vi lämnar av Ann igen och tar oss tillbaks till Los Altos. Vi ringer Hans och Kerstin på vägen och bjuder ut dem på middag. Väl framme tar vi oss ner i "Downtown" Los Altos till en riktigt najs restaurang;
Los Altos Grill. Nu låter detta som Bosses grill i Arlöv eller nåt som serverar en "Svullen med dynga" men nä. Trevlig restaurang med ett litet band inklämt på 2½ kvm som innefattade en flygel, trumset, och kontrabas. Nåt för IKEA att lansera kanske: Compact Jazz Band. Jazzbandet "Trängas". Hur som helst... Vi beställde in lite fördrinkar, en god huvudrätt som bestod av Center Cut Fillet (Oxfile) till Hans, mig och Alex medans Kerstin tog en kycklingrätt. Allt akompanjerat av en flaska Syrah till herrarna och ett glas vitt till Kerstin. Vi tog oss hem, eftersläckte i vardagsrummet med whisky och tackade för denna dagen.
29 Oktober
Vi bestämde redan dagen innan att vi skulle köra vinprovningsracet i Napa Valley. Vi åkte över Dumbarton Bridge och upp till Alameda för att hämta Ann. Väl där "skohornade" vi in oss i Mustangen och gav order till GPS-Astrid att vi ville åka till Gundlach - Bundschu som är ett litet vineri i utkanten av Sonoma.
Vi anlände en 45 - 60 minuter senare och GPS:en är garanterat vin-alkis eftersom den inte skickade oss till Detroit istället. Vi mötte Linda bakom disken som i hennes unga år bott i Humlebäck i Danmark så hon har sett Ven även hon, även om det är bara baksidan av ön. Vi betalade $5 var och fick prova fyra sorter av deras vin. Kanske är det atmosfären, kanske för att det bara var bra men gott vin var det i alla fall. Linda bangade inte för att bjuda lite extra så vi fick mer än vad vi pröjsat för. Vi köpte några flaskor och drog oss vidare. GPS:en hade ingen aning om var Gloria Ferrera's vinodling var så vi bästämde oss för att äta en bit. Vi tog oss in till Sonoma och hamnade på ett ställe som Ann kände en kille som hette Daniel på. Detta stället var även ett värdshus/hotell.
Vi åt gott och snackade lite med Dan om allt möjligt. Dan bjöd på efterättskaka som i princip var en mazarin fast med nån kaffesmakande chokladkräm... Till och med jag som inte gillar kakor gick i gång på den.
Så klart så här i Halloween -tider så hade de ju baxat dit världens största pumpa.
Vi tog oss vidare efter ha fått vägbeskrivning av Dan till Gloria Ferrera.
Här provade vi mousserande vitt på terrassen.
Man hade nog stått ut att bo så här...
 
Vi tog oss hem efter en fruktansvärt ansträngande dag med att köra genom vingårdarna, nercabbat och dricka cabernet med solen i nian och ca 25 grader. Buhuu vad synd det är om oss...
Vi ringde grillmästare Hans på hemvägen och meddelade vår snara ankomst. När vi väl är hemma fanns det nygrillad fläskfilé, timjanpotatis, ceasarsallad, viltlök/chilisås, färska nykokta majskolvar och självklart mer vin till det. Det satt som en syjunta på kafferep! Vi avslutade med rabarberpaj, glass och en virre. Sen var det dags att dra täcket överhuvudet för denna dagen.
Nu undrar ni vem som körde? Jag på den. Promille-rally genom hela Napa! Asså ba liksom, primulle reeeeglörna härå i UCHA är heeeelt annorlunda om man jämfchör me Sverje... Nä. De häller bara upp en skvätt i botten på glasen, så på totalt 4 timmar fick jag i mig max två glas vin. Imorgon måste vi seriöst börja få ordning på vad vi ska spöka ut oss till på Halloween. Sätt på vinterdäcken så hörs vi!
30 Oktober
Denna dagen dedikerade vi till att hitta de saker som vi skulle klä ut oss till för Halloween.
Vi hade inte riktig bestämt oss ännu vad vi skulle spöka ut oss till så vi tog en tur till ett Halloween superstore i San Mateo. Som vanligt har denna "kedja" som affärsidé att kränga så mycket plast och skräp de kunde under så kort tid som möjligt. Detta gör de genom att hyra stora tomma lokaler och sätta upp gigantiska skyltar soom visar vägen. Vi tog oss en titt men mest för inspiration. Så här dagen innan var det redan extremt utplockat och massor av kartonger är upprivna och utspridda över golvet. Man skulle kunna tro att det var rea på damavdelningen. Vi lämnade San Mateo och tog oss till Michaels Arts & Craft där vi handlat delat till kostymerna förra året. Min snilleblixt var att jag skulle klä ut mig till bokhyllan Billy. Detta skulle jag konstruera av stora bitar av skumgummi och trä på mig. Som tur kanske var så hade de ingen skumgummi. Vi började tappa modet lite och satt och stirrade ut genom rutan på bilen i nåt apatiskt läge. Vi körde tillbaka till Los Altos och hittade en butik som hyr ut kläder. Jag SMS:ade Ann att vi var på costume barn i Los Altos och fick svar: Nooooooooooo! Don't give up! I will come home and rescue you! Vi lämnade butiken i hopp om att vi snart skulle komma på något tillsammans med Ann. Hem till Kerstin och Hans igen och Kerstin Hade köpt två gigantiska pizzor som vi stoppade i ugnen. San Jose Sharks spelade mot Detroit Red wings i hockey så blev match, pizza och öl!
Ann kom hem och hade Ivy Depner med sig och brain stormingen började. Allt från Delfintränare till Liberachi kom på tapeten. Inna på dagen satt jag och funderade på vad som är riktigt svenskt. Slutsats: IKEA, ABBA, Volvo, SAAB, midsommarstång och dalahäst. Så klart så beslutade jag mig till slut att vara Dalahäst.
Anns gubbe Terence skulle vara Fry från den tecknade serien Futurama,
Steve som vi var på fest hos skulle vara Dr. Zoidberg från samma serie,
så Alex blev Bender också från Futurama.
Vi avslutade kvällen och la oss för att åka på shopping dagen efter.
31 Oktober
Vi åkte redan vid nio på morgonen, jag, Alex och Ann, till Army Surplus (överslottslagret) för lite grejor till Trond, (den pianospelande, ständigt glade normannen), som skulle vara norsk fiskargubbe. Vi fik tag på stora gula typ fiskarbyxor, en sydväst och stövlar. Vidare till en affär med tyger och annat krims-krams och tingel tangel och jag köpte röd, vit, grön, gul och blå filt. Ann köpte draperingstyg då hon skulle vara Lady Justice,
och lite andra småprylar.
Hem och konstruktionen kunde börja. Ann satte fart med sin våg och jag fick hjälp av Kerstin med att få igång symaskinen. Här i full gång med att sy min överdel.
Alex armar till Benderkostymen
Anns våg
Tronds fikargubbe utstyrsel provad av Ann.
Mitt hästhuvud:
Konstruktionen av dräkterna pågick till 18:30 då det var dags att åka in till Hotell Westin i SF. Så här i efterhand så skulle man vilja ha haft en halv dag till men vad gör man när idéerna inte rinner till?
Full laban på bilstereon in och in på hotellet. Upp på 30:e våningen. Ann var redan där och jag och Alex torkade ut efter hårda timmars konstruerande. Vi löpte ner i hotellbaren och beställde på bästa bonningaste manér två öl var. Vi satte oss och inhalerade dessa och gick tillbaks till rummet för pålädning och utgång med mat.
Terence, Trond och Francesca anlände och ensemblen var nästan komplett. Vi gick ner i hotellobbyn och mötte upp med Steve och Ari och fick än en gång ett helt gäng Japaner på oss som vill ta 6,3 millioner bilder. Efter avslutad fotosession så tog vi oss över gatan till California Pizza Kitchen och blev även här insläppta. Vi åt och tog oss till festen efter att ha snurrat runt halva Castro efter parkeringsplats. Hittar en för $25, tar oss in på festen. Denna gången är festen belägen i Swedish / American Hall. Gammal kåk med tydligen en massa anor.
Här saknar vi lite bilder som vi måste få skickat till oss.
Efter 12 minuter är jag åter igen genomsur. Att vara helt inklädd i filttyg är ingen höjdare. Alex utstyrsel höll på att dra ner drinkar och mindre personer så den åkte av efter några timmar. SF's myndigheter är lite gnälliga så festen avslutades redan 02:00. Vi smågaggade med folk utanför ett tag eftersom det endast gick att kommunicera med teckenspråk inne på festen. Sliriga och trötta så började vi tänka på reefrängen och försökte haila en taxi i ca 45 minuter. Vi gick ner mot bussen och forsatte våra försök att få tag på en taxi. Till slut tog vi bussen som var överbefolkad av något överförfriskade, flamboyanta människor. Väl hemma på hotellet igen så försökte vi få room service. Men köket hade slut (?) på mat vid fyra på morgonen. Vi fick tips Mr. Pizza Man av room service personalen så vi ringde och beställde. En medium och en small pepperoni. Det skulle ta 45 minuter. Det känns ungefär som lika lång tid som det tog för inlandsisen att smälta när man är hungrig. Alla somnade... Alex hade nog dock bara sovit i 36,7 sekunder när Pizz gubben knackar på dörren. Vi fäller in pizzan, och sen blev det svart.
|
