Kanada-USA Tour 2007
14 Okt
- 1 Nov
14 Okt
Vi
vaknade vid åtta snåret...Snabbdusch, struntade i rakningen och frukost (för vi
hade ingen) och tog en kurirare till Arlanda. Vår ”kompis” taxichauffören sprang
som det brann i arslet på honom och hämtade bagagevagn till oss när vi kom fram.
(detta efter att han fick 40:- i dricks.
Incheckning… Z fick bara ut sin biljett ur automaten (hade han verkligen bokat
åt båda?)
Säkerhetskontroll som denna gång innebar att allt. ALLT. I väskorna åkte i
plastbackar. Kameror, objektiv, minneskorstläsare, laddare och andra tekniska
prylar som är obligatoriskt på en USA tripp.
Vi tog oss till gate och bordade. Hamnade på ett tre-säte och det såg länge ut
som om vi skulle få tre platser för oss själva tills en brunhårig Agatha
Christie slog sig ner brevid. Fan…
Vi lyfte vid 10:30 en 15 minuter försenade.
Passerade Norge sen började SARS-ungen hosta ett par säten till vänster om oss…
Synd om det lilla livet men fan vad irriterande med; UuuuuuuHuuuu!!!! var annan
minut… Agatha Christie brevid Lundin skrev vidare på sin ”roman” och vår första
måltid anlände vid 12-snåret. Pannbiff, potatismos och ärtor. Helt OK! (Eller
var vi JÄVLIGT hungriga?)
Upptäckte en fluga som flög omkring i kabinen. Idiotiskt tanke flög upp i
skallen; behöver flugor pass och vilken adress skriver de på den ljusgröna visa
waivern? Hur som helst, till USA kom han. Han fick namnet Börje.
Timmarna gick och Z sov och Lundin stirrade i luften och ibland på Börje, när
han behagade flyga förbi…
Framme i Chicago…
Den för en gång skull snälla damen med det onödiga jobbet, som visade sig inte
var så onödigt, påpekade att Lundin inte fyllt i sin ljusgröna Visa Waiver
ordentligt så Lundin kompletterade och vi var i USA.
Cigg!!! Lundin rusar mot utgången och tänder den första på åtta timmar…
Smoooooth…
Vi går igenom security check igen och sätter oss på Chilis och trycker i oss ”bowl
of chili” för Lundin och ”Boneless ckicken wings” till Z. Stor Bud Light till
det. Tar oss till gaten och upptäcker att flyget är så klart försenat. Kommer
till slut på och ångesten för ytterligare 4 timmars flygfärd gör sig påmind.
Vi har hamnat på ”gay express” till Vancouver!!! Tre kardinalfjollor till
”flygvärdinnor”, för de är det närmaste kvinnor med snopp vi sett, tvärfjollar i
fyra timmar… Det hjälper inte att asiaten med urinlukt ska pinka varje timme…
-We are about to, ti-hiiii, land, ti-hiiii, in Vancouver, ti-hiiii… Säger den
ultrafjolliga stewarden och äntligen är flygande slut.
Kommer till passkontrollen där de börjar ställa massa obskyra frågor:’
Passgubbe: -What are your intensions with your stay in Canada
Lundin: -To see Vancouver… Duh…
Passgubbe: -What do you work with?
Lundin: -IT Guy
Passgubbe: -Which company do you work for?
Lundin: HP, Hewlett Packard?
Lundin undrar nu om han har hamnat hos SÄPO…
Kommer igenom, hämtar väskorna och tar en taxi till hotellet.
Slänger in prylarna, startar datorn, kollar facebook och sen går vi ner till
baren, kastar i oss tre öl och en quesadillia.
En natta-cigg och det är dags att ladda för nästa dag efter 24 timmars resande.
Hoppas Börje hittar nya kompisar i USA. I alla fall en schysst gourmet-koskit
att festa på. Lycka till med ditt nya liv Börje…
Tills nästa gång… Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz
-------------------------------------------------------------
15 Okt
Morgon i Vancouver. Något
rubbade av tidsförkjutningen gick vi i alla fall upp vid 10 tiden.
Note to my self: Skriv inte när du är lullig Lundin…
Vi beslutade att ta en tur på stan så vi begav oss med kamerorna mot norr.
Vi hittade en turistinformation och fick bra hjälp från en äldre dam. Hon
liknade lite mattanten från lågstadiet.
Är man turist så kan man lika gärna turista ”the hard core way”, Turbuss runt
Vancouver… Vi hoppade på en gammal ”Trolley” som för årstiden var utsmyckad med
diverse Hallowen-prylar och begav oss iväg. Skulle ha tagit med njurbältet. Kan
garantera att detta fordon inte hade några dämpare över huvud taget.
Vi började med en tur runt downtown och tog vidare ut mot Stanley Park som är
ett 1000 hektar stort naturområde med löjligt gamla träd. Tror nåt av dem var
över 800 år gammalt… Fan vad turister det trädet har sett…
Vi hoppade av vid en utkiksplats, fick i oss ett par bira, kämpade mot mina
viljor att köpa Fish & Chips, plåtade lite och hoppade på några trolleys senare.
Ny förare som förmodligen skulle stått på en Stand Up -scen istället för att
köra turister. Underhållande.
Vi babblade lite med chauffören som visade sig heta Andrew och vi frågade var
man skulle äta i den här stan. Han rekommenderade ett asiatiskt ställe och han
kunde fixa en bra deal… Restaurangen låg runt hörnan från vårt hotell så innan
han släppte av oss sprang han in till restaurangen, snackade lite med ägaren och
förklarade att vi var hans kusiner från Sverige. Okeeeeej… What ever…
Kommer dit vid 19:00. Det är ett riktigt snyggt och fräscht ställe. Vi blir
mottagna som kungar… Tre rätters asiatisk käk, 6 bira och Sake, summa: 845 kr.
Vi fortsätter till en Irländsk pub som Andrew rekommenderade och fortsatte
tanka. Z kom i slang med Marty från Ontario och sen satt vi och babblade med
honom om skillnaderna mellan Sverige och Kanada.
Träffade uteliggaren Finn som började prata Svenska med mig. Inte bra men dock…
Suprise…
Vidare till ett ställe typ nattklubb som heter Roxy med liveband. Mer Öl. Dimmig
nu…
Vankade hemåt lite ”lulliga” och somnade förmodligen innan huvudet landade på
kudden… Undrar om man KAN ha kul utan sprit? Dumt att chansa…
Undrar hur Börje har det? Har han hittat några polare? Kommer han att få ett
green card? Festar han på älgskit nu istället? Pratar flugor olika språk?
Frågorna är många…
Tills nästa gång…
-------------------------------------------------------------
16 Okt
Vi började dagen med ett surt
konstaterande: Regn…
Vi tog oss ut för lite käk. Det fick bli Subway på andra sidan gatan.
Efter att ha stoppat i sig Turkey breast och Italian B.M.T, (De smakar likadant
som i Sverige om ni undrar), så bestämde vi att ägna den här dagen till
shopping… Varför? Öhh… jo rå… så att… he he…
Bakis…
Ibland, men bara vid ytterst speciella tillfällen, behöver man solglasögon när
det regnar.
Tog oss till vad vi tror hette Pacific shopping… Ligger i alla fall nära vattnet
vid Convention Centret… Kollade i fotoaffär, köpte DV-band till videokameran.
Vi konstaterade att vi förmodligen är mer kamerabestyckade än en Toyota HIACE
fylld med Japaner.
Passade på att ta bilder på bukten med startande och landande pontonflygplan.
Dessa piloter måste vara en kvarleva från andra världskrigets kamikazepiloter.
Dyka, räta upp i sista sekund och landa… Gissar att de har ”complimentary
spypåsar” på de turerna.
Vi fortsatte vår promenad genom stan tillbaka. Vi beslutade att vi ska hålla oss
borta från tonårs-fyllorna… Vi är inte på semester för att vara bakfulla.
Avslutade dagen med en riktig gastronomisk upplevelse: McDonald’s. Fick bli
grilled chicken till Lundin, de har inte McFeast fullkorn här… Fan… Z tryckte i
sig en liten kycklingburgare OCH en kyckling wrap. Storätare!
Tog varsin bira i hotellbaren som avslutning och kom överens om att vi går upp
tidigt, hyr bil och åker till Whistler, staden som håller vinter olympiaden
2010.
Fortfarande inte sett till Börje… Han dyker nog upp i San Francisco…
Tills nästa omgång…
-------------------------------------------------------------
17 Okt
Sagt och gjort. Vi hyrde bil.
Ner till Avis och hämtade ett par kvarter bort och ställde in GPS:en mot
Whistler.
Trippen upp tog ca 2 timmar och brunch fick bli på Kentucky Fried Chicken. 5 små
men förbannat starka Chicken Wings och vatten till mig medan Z stoppade i sig
Chicken fries och en burrito.
Vad kan man säga… Åk till Kanada om hösten! Vilka färger på träden!
Väl framme i Whistler får vi reda på att liftarna stängde i måndags för
underhåll… Snacka om risig tajming… Men vi kunde skymta de snöklädda topparna i
alla fall, inte illa bara det…
Ok, kollade runt i stan och fick tips om Pemberton och ”väggen” via SMS från Z’s
kompis. Som det låter… Brant bergvägg. Vi har sett hela Pemberton men ingen
vägg…
Tillbaka till Whistler med lite shopping och en tidig middag på ”The Old
spaghetti Factory”. Spagetti med het köttfärssås som dessutom inte var så mycket
att det behövde backas in med en lastbil. Gott och najs prajs.
Ett tips från en lokal butikspersonal på ”Go nuts” så springer det runt björnar
vid golfbanan. In i bilen och ner till golfbananbanan med kamerorna i stand by
läge. Tydligen så ser man björnar (3st) som huserar vid golfbanan. 9 av 10
gånger får man syn på dem… detta var den tionde så klart, fasen också!
Lite småfrusna och rätt trötta började vi vår tripp tillbaka till Vancouver.
Klockan 18:30 är det bäckmörkt och man kan lika gärna stänga av kameran.
Även den här kvällen avslutas i hotellbaren. William (Bill) från North Carolina
joinade oss och diverse politiska åsikter utbyttes. Efter alldeles för många öl
(bara Kanadensiska) beslutade tre-enigheten att ta sig till Roxy där vi varit
förut. Mer öl och någonting som kallades för Bloody Ceasar gick ner samtidigt
som jag kom i slang med en doris från Vegas som var ”exotisk dansare”, bartender
och knarkare som det visade sig efter ett tag. Hej då med henne och istället
mötte vi både folk från Portugal, Ontario, Montreal, Vancouver och Las Vegas. Ta
mig fan alla med någon form av knarkarbakgrund… Utom Portugisen… I morgon ska vi
försöka hinna med södra Vancouver innan vi åker flyget till San Francisco vid
13:00.
Tills nästa omfång…
-------------------------------------------------------------
18 Okt
Vi vaknade lite sent denna
morgon vilket gjorde att packning, dusch och utcheckning var avklarat på 30
minuter. In i bilen, ut på Granville street i riktning mot flygplatsen som så
klart är fullsmockat med bilar…
Kommer till slut fram till flygplatsen, tankade upp bilen och körde mot
hyrbilsinlämningen. Av med väskor och springer med en jäkla sula mot
incheckningsterminalen. Nu hade vi 25 minuter på oss innan flyget gick 12:57. En
något motsträvig incecknings-doris såg till slut till att vi kom igenom
immigrationsmyndigheten (som i detta fallet så klart låg på den Kanadensiska
sidan och inte i USA) och vidare igenom säkerhetskontrollen. När vi ställde oss
i säkerhetskontrollskön hade vi 10 minuter på oss innan flyget gick… Detta
skulle gå åt helvete med musik… Igenom och med älgakliv mot gaten som givetvis
är längst ner i terminalen. När vi kommer fram så är så klart planet redan på
väg ut från gaten… Suck… VARFÖR I HELA GLÖDHETA HELVETET SKULLE PLANET VARA I
TID FÖR JUST IDAG, NU? Ok, nya biljetter…
Väntelista på 16:14 planet…
Tröstäter på Burger King… Sticker sen och köper cigg i kiosken för $12 för jag
har ju självklart packat ner rökverken i stora väskan som är incheckad. Sätter
oss i rökrummet där det finns eluttag och köper Internetuppkoppling för $10 och
sitter av tiden.
Klockan blir 15:45 och de ropar upp mitt namn men inte Z:s… Vad fan nu då? Ska
en av oss åka till SF och en få stanna kvar i Vancouver? Kollar med
incheckningsdisken och får två biljetter till 16:14 flyget… Puh…
2½ timmar senare landar vi i San Francisco och nästkusin Ann’s pappa Hans kommer
och hämtar upp oss… Nice, äntligen där vi ska vara och med högre temperatur än
Kanada.
Vi hinner väl bli bjudna på ett par kalla bira tills Ann dyker upp från LA vid
21:00. Vi äter en massivt god middag med vin till det och somnar gott efter en
nervslitande dag…
Tills nästa gong-gong…
-------------------------------------------------------------
19 Okt
Morgonen grydde 14:00 på
eftermiddagen… ops…
Den här dagen skulle ägnas åt att klura ut vad vi skulle styrsla ut oss till på
The Young Scandinavians Annual Halloween party. Vi tog oss till Halloween super
store. Ja, det finns alltså ett varuhus som bara säljer Halloweenkläder, masker,
fejkade spindelnät och annat skit som man som Amerikan måste ha.
Vi konstaterade att det inte är så jäkla ball att ha någon färdig utstyrsel men
det kan ju väcka inspiration i alla fall så vi strosade runt ett tag. När vi
till slut fortfarande inte kommit på något så beslutade vi oss för att hälsa på
det onda kaffe imperiet Starbucks för en mocchachocckalattefrappacappochino och
fundera seriöst på vad vi skulle klä ut oss till. ABBA kom på tal, de tre
tenorerna men inget som kändes riktigt klockrent dock.
Vi tog oss hemåt när Ann kläckte den brillianta idén att gå som ASStronauter.
Brainstormingen fick äntligen fart och allt från ”mission 69” till URANUS poppade
upp i skallen.
Sagt och gjort! Vi började med att leta upp plastskålar att ha på huvudet och
hittar man ingen riktig Astronauthjälm får man ju ta och köpa tre ”Talking gypsy
woman heads” som blinkar och låter och fimpa själva huvudet och elektroniken och
behålla plastbollen… $19.95 på Michaels Art & Craft. (Om ni letar efter en
fejkad astronat hjälm).
En frigolitring till det och hjälmen var färdig. Hem och börja leta på nätet
efter vita overaller som vi kunde ha som dräkter. Vi hittade inget direkt så vi
drog till Palo Alto till en sportsbar och käkade. Kan… inte…… stå…. emot….
Mååååååååste…. Ha…….. PIZZA!
Jaja, får väl promenera till Trelleborg varje dag när jag kommer hem…
I denna lokalitet har de även tryckt in en mekanisk tjur som man för den
blygsamma summan av $3 kunde få försöka sitta kvar på. VAD SYND ATT DET VAR SÅ
LÅÅÅÅÅÅNG KÖ!
Åkte hem och dök ner i sängen som en klubbad säl och föreberedde oss på att
ragga overaller i morgon.
Tills nästa trång gång…
-------------------------------------------------------------
20 Okt
Vaknade vid 9 snåret, duschade
och slängde I mig några mackor och så åkte Ann och jag på overalljakt.
Vi åkte förbi något som heter Army Surplus som nog kan jämföras med svenska
överskottslagret på den tiden när de bara hade armé-prylar, och där i fönstret
hittade vi vad vi sökt, en vit engångsoverall.
In i butiken där vi strosade runt ibland massa army psykos från vietnamnkriget
och snackade med killen som inte gillade snö längre… (!?!?!?!?!)
Finns inte alls så skumma typer i vissa delar av detta landet.
Fick tag på något som var det närmaste som liknar astronautpjuck för $14.99 och
lämnade. Innan vi går säger killen som hjälpt oss med bootsen: You will be back
later, right? Öhhh…. Why… We got what we came for… WEIRDO!
Gick ännu fortare därifrån och kollade på ett par ställen om vi kunde hitta några
autentiska astronautslangar till backpacken, men ingen fiskelycka alls så vi
drog hem.
Väl hemma började konstruktionen av dräkterna och ett par gamla tårtkartonger
blev vips en astronautryggsäck tillsammans med en urdrucken vattenflska och en
sån slang man kan köpa på IKEA som samlar ihop kablarna. Avancerade grejor.
Z photoshoppade lite och tillverkade lite ”mission patches” och namnskyltar som
vi skulle stryka på dräkterna med ”Iron-On-Paper” detta visade sig bli en
katastrof då overallerna inte var så där skitmycket tyg som vi hade hoppats på.
1st strykbräda förstörd.
Vi skrev till slut ut lapparna och flaggorna på vanligt papper och klistrade på
dem med lim. Funkar…
En rulle silvertape senare och x-antal timmars kreativt skapande är underverken
klara. In i bilen till hotellet i SF. Här skulle upp till 12 personer krasha
efter festen plus att den skulle fungera som omklädningsrum för 5 pers. Väl
ombytta gav vi oss ut på stan.
Vinkade till oss en limousin och åkte till en restaurang nära The Embarcadero
vid Fishermans Warf. In på denna resturangen kliver alltså:
3 st ASStronauter, dorisen från Pulp Fiction, en tennispelare från -70 talet som
liknar Günther, James Trond (Killen heter Trond Hammer) och Zorro i plastcape…
INGEN som undrade vad fan vi höll på med alls.
Fick plats med alla runt ett bord som var inklämt mellan hela Asiatiska
föreningen och en svensexa.
Här stoppade vi i oss grundförutsättningen för att kunna dricka lite alko.
Burgare… tror vi… och massor av god öl. Galna proffessorn gangsterbruden, poison
Ivy (giftek och hon heter Ivy) joinade oss och vi höll en jäkla låda.
Vidare till festen ett par kvarter ner, med bilar tutandes så fort de passerade,
anländer vi i slowmotion.
Festen hölls i en gigantisk källarlokal som var uppdelad i tre större rum. Här
låter jag bilderna tala för sig själv…
På väg hem från festen snubblar Lundin, gör en ”faceplant” och slår sig. Så
klart…
Träffar Emma från Genarp som så klart kände en kollegor från jobbet som kitesurfar
och sen snubblar vi hem till Hotellet. 6 pers i ett dubbelrum…
Z snarkade, det gjorde absolut INTE Lundin. Z låg på golvet, det gjorde inte
Lundin.
Det som oroade mest klockan 4 på morgonen med en kardinalfylla innanför västen:
Vi kommer bli utslängde 12:00 imorgon…
Tills nästa kräftgång….
-------------------------------------------------------------
21 Okt
Vaknade av att städtanten på
hotellet bankade på dörren. Zorro öppnade, (Ty Swanson), och bad henne
återkomma aldrig mer.
Utcheckning och bilfärd till Fishermans Warf/Pier 39 längst Embarcadero för att
sedan sammanstråla med resten av festgänget från föregående middag kvällen
innan. Vi hamnade på en sylta där brunch inmundigades i form av BLT, ägg och
bacon, pancakes, konstiga korvar, våfflor och ja, allt annat flottigt ni kan
tänka er.
Vi kom överens om att vi nog behövde en grillafton.
Hem till Los Altos igen och fylla på gas till grillen, iväg till det lokala
super market och handla något att äta. Inte en blekaste aning om vad ryggbiff
hette på engelska och kikärtor likaså men det slutade med lite korvar, Sir loin
steak (typ ryggbiff), bönsallad UTAN kikärtor, tzatziki, paprika,
skogschampinjoner, bröd och köttfärs till burgare.
Hem igen och slängde ihop tzatzikin, skar upp kött och grönsaker och trädde på
spett, plattade till hamburgare och tände grillen allt ackompanjerat till en
flaska rödtjut. Man lagar MYCKET bättre mat med lite ”vin rouge” i handen.
Det slutade med totalt 10 pers; Martin, Peter, Ann, Kerstin, Hans, Morgan, Ty,
Ivy, Jerin och Francesca.
Vi åt, vi sprängdes och satt och ugglade till 03:00 efter att alla som var
tvungna att jobba, som INTE hade semester, hade droppat av en efter en. Vi gick
och la oss till oset av 7 vitlöksklyftor som smärtsamt gjorde sig påminda vid
varje utandning. Men fan vad tzatziki är gott!
I morgon är planen att åka till Gilroy Outlet Center. Även ”the motherload” av
vitlök. Tydligen är Gilroy det mest vitlöksproducerande distriktet i USA. Lägg
den informationen i er påse av kunskap!
Tills nästa sång…
-------------------------------------------------------------
22 Okt
Morgonstund har guld i mun… Vem
fan myntade det uttrycket? Någon förbannad sadist från hurt-bulli-stan? Vaddå
guld i mun? Smält guld i strupen? Är det så skönt? Jag röstar för att vi tar
bort det…
Hur som helst… Ann skulle tillbaka till LA med ett flyg 13:45 från San Jose så
vi beslöt att hänga med för att få tag på en hyrbil. Kerstin körde oss med full
laban ner mot San Jose International då det började bli bråttom att få med Ann
på flyget. Alla mina släktingar kör med den distinkta högra blyfoten som tycks
ligga latent hos oss.
Hur som helst så fick vi tag på en bil, Dodge Nitro, och styrde kosan, (ännu ett
uttryck jag måste ha reda på ursprunget på, vad är en kosa, en kossa minus ett S
eller?), mot HP Pavillion, home of the San Jose Sharks. Denna ishockey arena är
tydligen delvis eller helt sponsrad av Hewlett Packard. Tro fan att bonusen är
så låg på HP… Kollade in bygget, tog lite bilder och åkte mot Gilroy och outlet
centret.
Handlade massor av kläder till löjligt låga priser så de kommer att sätta en ”Heavy”
–lapp på min väska vid nästa incheckning.
Hem till Los Altos igen och vi kom överens om att bjuda Kerstin och Hans på
middag i Palo Alto som tack för att de har varit hyggliga att ha oss här. Vi
hamnade på en krog där Francis Ford Coppola har kört sitt race och där det går
att provsmaka ett antal viner.
Vi åt och drack gott och tog oss hem så att vi inte helt plötsligt skulle gå
bärsärkargång bland vinutbudet. Okej, förlåt men bärsärkargång? Får googla det
också… Återkommer med resultaten vid senare tillfälle.
I morgon ska vi försöka att baxa upp våra lekamen vid 07:00 för att efter 3½
timmars bilfärd förhoppningsvis hamna i Yosemite national park som ligger rakt
öster om San Francisco.
Tills vi orkar uppdatera nästa gång…
-------------------------------------------------------------
23 Okt
Klockan 07:00 väckte Hans oss
och en snabb dusch och långfrukost följde. Idag skulle vi till Yosemite National
Park som ligger öster om San Francisco. Så klart har vi lyckats supa bort
billaddaren till GPS:en så Hans och Kerstin lånade ut gamla hederliga kartor
till oss istället…
Iväg vid 09:30 och bilfärden dit skulle ta cirka 3½ timme. En felkörning, ett
”full blåsa stop” och ett inköp av ny kabel till GPS:en gjorde att vi var framme
vid Yosemites ena inkörsport ca 4½ timme senare. $20 dollar och vi fick en bunte
papper och broschyrer.
Det första vi möts av är 12 isbjörnar som kommer mot… Bara skoja…
Skogsbrand… För länge sen… Kalhygge tillverkat av en gigantisk brand… Kör vidare
på den smala slingrande vägen när det öppnar upp sig och bergsmassiv som är
hämtat ur gråben och hjulben tornar upp sig. Allt ÄR större i USA.
Vi kör vidare och kamerorna smattrar som maskingevär vid de tillfällen vi kan
stanna längs vägen.
El Capitan… Det största granit -”block” i världen. Lodrätt och riktigt högt. Det
gör sig inte till sin fulla rätt på bilder känns det som men man får ändå en
aning om hur magnifikt det är.
Vidare tar vi oss till Yosemite Village för nu har vi tunnlar i magen som en
kollegas son sa när han var riktigt hungrig.
In på ett hak och sulade i oss varsin Grill Special. Vanlig burgare med salsa
och Jalapeños i.
Vattenfallet som normalt dånar ner från klippan några hundra meter ner är
torrlagd som en bar i mellanöstern.
Mer bilder tas och innan vi åker från parken står mitt räkneverk på 193 bilder
tagna.
Vi tar en annan väg hem som tar oss genom den södra ingången El Portal där vägen
är omdirigerad för det ligger en ”liten” hög med sten som trillat från berget på
den. Stenlavin är nog den bästa beskrivningen.
Vi tar oss vidare hem och är tillbaka i Los Altos 21:30.
Några pizza slices och bira från värdparet och pricken över i:et är satt. Vi har
en kort bildvisning från vårt äventyr och dumpar oss i säng då det kändes som en
lång dag. I morgon lyfter vi mot Las Vegas 13:00 och denna gången ska vi ta mig
fan komma i tid!!!
Tills nästa skval-sång…
-------------------------------------------------------------
24 Okt
Vi gick upp vid 09:00, åt
frukost och packade ner det sista innan vi lämnade Hans och Kerstin i Los Altos.
Innan vi styrde mot flygplatsen åkte vi förbi ”HP garaget” där Silicon Valley än
gång startade med Hewlett och Packards första uppfinningar.
Huset och garaget köptes och renoverades 2000 av HP och ingår nu i Silicon
Valleys land marks. Ännu en otroligt viktig information som ni kan lägga i er
påse av kunskap.
Vi fortsatte mot San Francisco International airport och återlämnade vår Dodge
Nitro.
Flyget skulle gå 15:55 men var så klart försenat till 16:15. Under tiden satte
vi oss på nåt hak och tryckte i oss Bud Light, typ 4st var och jag drog i mig en
kycklingsallad.
Väl i luften tog vi in ett par Bloody Marys och ett par öl och landar lite
lulliga i Vegas 1½ timme senare.
In i en shuttlebus och anländer till hotellet New York, New York. Checkar in och
får ett stort rum med skitkass utsikt.
Slänger in grejorna, drar på sig en skjorta och vandrar över till MGM, hotellet
vi bodde på förra året. Hittar vår stampub ”Roughe” och snackar lite med skotten
James som är här för att gå på sin väns bröllop.
Över till NY, NY igen och hostar upp $10 för att komma in på
Coyote Ugly. INTE
mycket som är ugly där inne om man säger…
På detta stället vinkar bartjejerna fram en till den lilla ”scenen”, man vänder
sig om, huvudet fast som i ett skruvstäd mellan de oskyldiga flickornas lår och
så häller de vodka/cranberry rakt i munnen på en. What can i say… Vegas är
Vegas.
Vid 01:30 är man rätt bra i gasen och Z är borta. Försöker ringa, skickar SMS
men vinglar upp på rummet istället efter att ha tryckt i mig en pizza slice. Tar
fram datorn och ska skriva lite om dagens begivenheter men… Inte lönt… Kan bara
se tangentbordet om jag blundar med ena ögat… Ger upp och somnar med laptopen
brevid mig. Z "rullar" in en kvart senare...
Bra första dag!
-------------------------------------------------------------
25 Okt
Vaknade första gången vid 12,
laptopen bredvid mig fast nu tömd på batterier. Vänder mig om och somnar igen.
Vaknar av att Z prasslar med en chipspåse som fick agera substitut till frukost.
Vänder mig om igen. Känns som en flock måsar flyger inne i min skalle…
Somnar igen och vaknar vid 15:00. Z går ner och kollar läget. Mina måsar flyger
fortfarande runt runt i skallen på mig så jag tar ett beslut att sova lite till
så de kanske försvinner.
Vaknar 17:30, måsarna är borta, duschar, klär på mig och får med Z ner till
golvet. Vi går in på nån mexikansk restaurang och käkar burrito och kyckling
fajitas.
Tajming att man får lön precis samtidigt som man landar i Vegas…
Ut bland enarmadebandit-djungelen och spelar lite. Ett tag låg vi $50 plus men
det gick snabbt att bli av med.
....ett par Bud Light och Klockan är 23:00 så ger vi upp och går upp på
hotellrummet och knoppar istället.
I morgon är en annan daaaaaag…
-------------------------------------------------------------
26 okt
12:00 fick vi ändan ur vagnen
och drog oss ner och käkade.
Jag stoppade i mig en lasagne som hade ett lager ost som stoppar en kula från
ett handeldvapen. När väl osten var avlägsnad med hammare och mejsel så var
själva lasagnan väldigt god. Z drog i sig en gammal beprövad vän; Big Mac och en
snack wrap kyckling till den från McDonalds på MGM.
Vi strosade, spelade lite, spelade ännu mer och lyckas underhålla oss ett par
timmar till i denna unkna, skittrista hålan utan en enda brallis att titta på…
Eller nä… Finns fan alltid något att göra!
Några timmar flöt på och vi satte oss i en bar och spelade maskinpoker. Regel i
Vegas: Så länge du spelar, och för något mer än 10 dollar, så får du gratis
dricka. Hann väl med cirka tre stycken bira var innan Ann och David Phillips dök
upp på besök efter en 4 timmars körning från Los Angeles. Packade in våra gäster
i vårt rum och gick ner och käkade på ESPN som är en gigantisk sportsbar inne på
hotellet. Över 150 TV-skärmar med all sport man kan tänka sig. Fotball, Hockey,
Basket ball, bull riding och hade man letat längre bland kanalerna (för man har
ju en egen skärm vid bordet) så hade man nog fan hittat curling och VM i
canasta.
Chips med spenat och kronärtskockedip till apertizer. Jag hittade nån
chickenwrap med ranchdressing och ceasarsallad och Z fick i sig Cajun Chicken
Sandwish. Fan vad det måste stryka med många kycklingar i detta landet… Bira
till det så klart och Ann lyckades trycka ner världens glassbomb till efterrätt
efter lite hjälp av oss andra.
Vi gick och köpte biljetter till Zumanity som är den lite ”porrigare” versionen
av Cirque du Solei. Kan inte beskriva hela den föreställningen här....men klicka
på bilden så får ni se lite...
Hur som helst, det var jäkligt underållande. Nån tutte tittade fram ibland så
det var väl den porrigare delen…
Efter detta spektakel gick vi till den irländska puben på hotellet där två
pianister spelar önskelåtar. Ett sjujäkla drag! Efter ett tag gick Phillips och
Z till favoritklubben ”Coyote Ugly” medans jag och Ann stannade ett tag till.
(Man är ju svag för riktigt bra pianospel).
Vi mötte upp Z och Phillips vid Coyote men de skulle de stänga om 30 minuter så
jag och Ann studerade folk som passerade. Vilken sanslös blandning av folk Vegas
drar till sig. En kille stapplar fram till entrén iförd hawaiiskjorta, flip-flop
och shorts. Om han blev insläppt? Jajamen!
Nästa klubbgäst är en svart kille i kanske 30 årsåldern som har en t-shirt som
förmodligen jag hade snubblat på om jag hade haft den på mig. Skitstora
gympapjuck och shorts till det…
Vidare följer en kvinna som mer har kroppsformen av en uppblåsbar hoppborg än en
människa. Hon var klädd i nåt batikmönstrat tält. Eller var det kamouflagenät
från överskottslagret?
Så här fortsatte det. En show i sig.
Ett annat fenomen i detta land är dessa elscooters, en liten rullstolsliknande
farkost, men med styre. Dessa åker de som antingen är för lata för att gå eller
är för överviktiga för att kunna röra sig. Mina tankar om de promenaderna jag
kört i några månader för att tappa 9 kilo gör sig påminda. Ska INTE hamna där
igen… Någonsin… Definitivt inte så fet så jag måste ha en elscooter för att
förflytta mig.
Men det är lite antingen eller i detta landet. Ja menar, i nästa sekund kommer
en vältrimmad yppig brunett med typ INGET fett på hela kroppen och det är bara
muskler, ingen utsvält stackare direkt. Kontraster…
Vi gick så småningom upp på rummet efter lite nattamat och knoppade in. Nästa
dag var en roadtrip till Grand Canyon planerad.
Ha det fett så länge! …eller smalt rättare sagt.
-------------------------------------------------------------
27 Okt
Vi hade bestämt att baxa upp
våra lekamen vid 10:00. Snooze 1… Snooze 2… Snooze 3. Kom iväg strax efter 12:00
efter att fyra personer ockuperat duschen.
Kickade igång GPS:en och ställde in den på Grand Canyon. Estimated Time of
Arrival: 16:30. Bra, ett par timmar innan solen dyker ner under horisonten. Vi
kör på och stannar på Starbucks och Burger King för frulle.
Stampar på ett par timmar till och då vi kört ett tag efter vi svängt av tycker
inte jag att det känns rätt så jag knappar lite på GPS:en och vips så ska vi
vara framme 18:45 istället. Ops…
Ann kör på och när vi efter mer än 6 timmar i bilen rullar fram till södra
kanten på Grand Canyon har vi fortfarande 30 minuter innan solen är borta. Ännu
en gång går kamerorna som maskingevär och jag hinner med att plåta det
pakistanska paret som ville ha en bild med sin kamera innan det blev mörkt.
Matematik har aldrig varit min starka sida men rent krasst: 11 timmars bilfärd,
35 minuters beundransvärd utsikt och fotograferande. Var det värt det? Äh, den
grusgropen… Jag är uppväxt nära Glumslövsbackar! BARA SKOJA! Får ni möjlighet,
åk dit! Om man tyckte bergsväggarna i Yosemite var stora… Okeeeej… Den är GRAND!
…och det är en Canyon. Passande namn…
Vi började den långa färden hem och stannade inte helt jäkla oväntat på
McDonald’s. Lite standardkäk och full rulle igen. Under så många timmars bilfärd
blir man lätt uttråkad så under en period kan jag svära att vi hade humor och
uppförande som 13-åringar. Men är man lite trött så blir det lätt utflippat.
Körde hem genom kolmörker men stannade till vid en upplyst Hoover Damm och Z
knäppte lite nattbilder. Vattnet i den konstgjorda sjön hade sjunkigt kraftigt
sen vi var där förra året och med tanke på att det tog 6 år att fylla sjön så
börjar det se skrynkligt ut för Lake Mead. Med 30 miles kvar, (nu ska vi se… 1.6
kilometer på en mile ger 48km) så lyses hela himlen upp i ett orange sken. Inser
snabbt att Vegas drar några kilowattimmar per dygn.
Ann och David släpper av oss vid hotellet, vi säger hej och tack för denna gång.
Man är nu mör som en nybankad rostbiff. Tänder en sista röka innan man släpar
sig igenom hotellet med de otaliga pling-plong ljuden från maskinerna innan vi
hasar in oss på rummet och sjunker ner i sängen med laptopen i knät.
I morgon? Ja då drar vi till alien-land. Area 51 (nä vi ska inte inkräkta på
området och bli arresterade av ”da police”) och Li’l Ali’inn. (En vägkrog helt
dedikerad till gröna gubbar från Mars). UFO’n finns det gott om i detta landet
utan inblandning av utomjordingar… Men likt förbannat är vi tillbaks varje år…
Tills nästa gång: The truth is out there…
-------------------------------------------------------------
28 Okt
Vi gick upp vid 10-snåret och
masade oss bort till Planet Hollywood och hämtade vår hyrbil efter att sprungit
runt som yra hönor därinne.
Vi fick en Toyota Avalon och var på väg mot Groom lake och Area 51.
Det skulle ta ca 2-3 timmar så vi laddade på subway med varsin sub innan vi
styrde norrut.
Det tar ca 45 minuter sen är vägarna fullkomligt spikraka. Man ser inte slutet.
Vi kör på rätt bra för det är ingen trafik och vägarna är bra. Öken, öken och
öken. Någon enstaka liten tofs av vegetation här och där plus höga berg är vad
vi ser. Ett par hillbilly-bostäder passerar vi men de är lätträknade.
Vi kör över en bergskam med lite krokiga vägar för en gång skull och efter nån
kilometer ser vi första tecknet att vi är på rätt spår; brevlådan med den lilla
springan för donationer till aliens. Den killen som bor här knatar inte ut i
morgonrocken på morgonen, hasar med sina tofflor över gången och hämtar sin
post… Nä, här krävs en stor kick-ass bil och full tank, bara för att hämta
posten…
Vi kör ett tag till när vi så kommer fram till vägskylten ”Extra Terrestrial
Highway” som är ett klassiskt landmärke i UFO kretsar. Från denna skylt kan vi
se det lilla samhället Rachel. Population: 98 människor. Aliens? förmodligen
lika många, för vem faan, rent ut sagt, vill bo mitt ute i ingenstans? Gå in på
maps.google.com och sök efter Rachel, Nevada, USA och kolla. Jag lovar att det
tar dem minst en timme till närmaste civilisation. –Du gumman, jag sticker och
hyr en film! –Ok, ses om 3 timmar!
Vi kom i alla fall fram till Lil’ Alien Inn som är motel/resaurang/krims-krams
ställe för UFO tokiga. Vi köpte ett par t-shirts, plåtade lite och tyckte nog
att det var dags att åka hem. Man började bli hungrig igen och det tar inte
precis 30 minuter hem.
Full laban hemåt! …tills vi möter en polisbil som vänder snabbt efter oss.
Faaaaaaaaaaaan!
Tankarna på TV-serien COPS flyger förbi på hur snutarna drar ut folk på marken
och skriker och gormar. Fan igen…
Stannar vid vägkanten och så kommer knatar han fram till vår bil på min sida
(jag åker, Z kör) Vi vevar ner och han förklarar lugnt att vi körde i 90 m.p.h,
(Ca 140 km/h) på en 70 väg. Ops… Han går lugnt tillbaka till sin bil och
konfererar med en kollega som anlänt till platsen. Måste man ha TVÅ polisbilar
för ett par uppskrämda svenskar? Det tar ett tag och det tjattras som på ett
kafferep där bakom. Efter en stund kommer han tillbaka och förklarar att han
skrivit ner hastigheten till 85 m.p.h och att Nils Peter Martin Zachrisson måste
infinna sig i rätten innan den 5 december!!! …Eller ordna detta per post. Något
svettig skriver så Z på i alla fall och polisen frågar var vi kom ifrån. Vi
säger Sweden. (Som om han inte redan visste det efter att ha kollat på Z’s
körkort) Han frågar igen mer förklarande och vi säger Li’l Alien Inn. Han frågar
om det var värt det. Jag svarar inte nu längre och viftar med böteslappen. Han
tackar för sig och vi kör därifrån. $147 i böter. (ca 940 SEK). Billigt var vår
första kommentar. I Sverige hade körkortet rykt plus att man nog hade fått hosta
upp i alla fall det dubbla.
Vi tankar och Z läser igenom instruktionerna på baksidan av boten.
Tydligen så har man möjlighet att bestrida sina fortkörningsböter i rätten utan
att man som i Sverige inte skriver på boten och att det sen går till rätten.
Allt Z behöver göra är att skicka pengar till US så är den saken ur världen.
Hem i full jävla sula! NOT! Vi tog det jäkligt lugnt hem och körde till ett
outletcenter för lite sista-sekunden-handling.
Vi avslutade på Chili’s. En restaurang med typ mexikanskt/amerikanskt käk och
proppar oss alldeles för fulla med mat.
Vi åker hem och packar ihop våra grejor och går ner och spelar upp de sista
pengarna av spelkassan innan hemfärden.
Det går riktigt bra! Vi slutar på ca $300 extra i fickan på $150 satsade var så
vi är nöjda och går och knoppar. I morgon är det dags att åka hem.
Snart hemma igen… Ses då!
-------------------------------------------------------------
29 Okt
05:30 ringde klockan och jag
slängde ner det sista i väskorna och hoppade in i duschen innan vi tog oss ner
för att checka ut.
När vi kommer fram till rulltrappan som ska ta oss till parkeringsgaraget är den
så klart avstängd så vi får släpa upp väskorna för trappan, två våningar. Cirka
+30 kilo per gubbe.
Kommer till bilen, slänger in väskorna och kör… eller nä. Punka på höger bak! Ut
med väskorna och fram med domkraft och reservhjul. Tiden tickar…
Får bytt däck på ca 15-20 minuter och fläskar iväg. Nä just det… Man får bara
köra sakta med reservhjul…
Kommer fram till flyplatsen och returnerar bilen. Vi slänger oss på bussen till
terminalen och kommer fram precis i tid om inte Uniteds incheckning hade legat i
andra änden av terminalen från var bussen släpper av oss. Hamnar i incheckningen
där de lugnt berättar för oss att vi missat anslutande flyg med 4 minuter.
Flyget går alltså om 41 minuter men de behöver just 45 minuter för att få med
väskor och annat. FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN!
Vår rutt hem var lite komplicerad:
Vegas San Francisco Vancouver Seattle Köpenhamn Stockholm.
Detta gjorde att vi ringde SAS och bad att få hoppa på i Seattle. Flyget från
Seattle skulle inte gå förrän 19:45. Det gick bra. Gött! Nu behövde vi bara ta
oss till Seattle… Meeeeeeeeen… Lögn i hela glödheta helvetet att få plats på en
flight till Seattle. Vi provade allt från att resa först till SF sen Seattle,
Los Angeles till Seattle osv… Vi satt från 08:00 till 14:30 med alla olika
alternativ tills vi insåg att vi inte skulle komma till Seattle idag. Vi var
helt enkelt rökta som en makrill från smögen.
Nu fick vi istället koncentrera oss på att hitta alternativ på att komma hem. Vi
hittade en SAS flight som inte skulle kosta lika mycket som en motorrenovering
på en Aston Martin. Enda kruxet… Den flighten skulle gå 11:05 den 31:e oktober
mot Chicago och lämnar därifrån 16:43 och hemma i Stockholm 15:30 den 1
november.
Tog upp laptopen igen och bokade hotell för ytterligare två nätter.
Luxor, pyramidhotellet, skulle BARA ha $182.
Ser man det från den ljusa sidan så finns det värre ställen att fastna i.
Sibiriska tundran till exempel med -45 grader, snöstorm och bara två cigg kvar i
paketet.
Tog en shuttlebus till hotellet och checkade in… OM vår bokning hade funnits…
Vad fan är det med denna dagen! Efter lite jidder och lite trolleri så hittade
receptionsdorisen vår bokning och vi hamnade på 13 våningen… Bådar inte gott.
Kliver in i hissen som alltså går snett upp i varje hörna på hotellet. Kändes
lite som om man var smålullig när den startade. Kommer till våning sju. Då
stannar skiten… Faaaaan… Vi är trötta, törstiga och det trycker på blåsan. Dagen
som gud glömde och aldrig någonsin kommer att komma ihåg. Som lök på laxen
slocknar ljuset också. Nu börjar min klaustrofobi krypa på lite. Då startas
hissen om i sann Microsoft Windows anda och den rör sig igen… Neråt…
Tillbaka på bottenvåningen. Vi byter hiss för den kommer inte Lundin hoppa in i
igen. Åker upp och håller tummarna och är äntligen på rummet. Vi slänger in
prylarna på rummet och går ner och käkar efter vi kommit på att vi inte intagit
föda sedan sent igår kväll. Klockan är nu 19:50 och vårt flyg till Sverige har
precis lyft från Seattle. Går upp på rummet och krashar i sängen. Vaknar 00:35
och inser att det inte är lönt att gå ner och röja. Somnar om…
Slutsats: Se för fan alltid till
att ha minst en extra timme till oförutsedda händelser när du flyger.
Ja det blir alltså fler dagar i denna resedagbok…
-------------------------------------------------------------
30 Okt
Jag vaknade otaliga gånger
under natten.
Gick till slut upp vid 13:00. Z tog sig ner till poolen och jag låg kvar i
sängen och skrev resedagbok.
Z är tillbaka vid 15-tiden och jag hoppar in i duschen. Vi går till slut ner och
äter för första gången på dagen. McDonald’s, du trogne vän.
Vi fortsätter ner på golvet och slänger några tjugor i maskinerna. Går lite
halvbra ett tag men sen är det roliga slut också. När man redan ställt sig in på
att åka hem är det svårt att roa sig… Går upp på rummet igen och surfar planlöst
och skriver lite mer i resedagboken.
Klockan blir 20:30 och vi är hungriga igen. Vi knatar över till Excalibur,
hotellet vi bodde på 2004, och hittar… Pizza Hut! Fast vi splittar en liten
pizza. Går förbi några maskiner, slänger i ett par dollar för att döva
tristessen och knatar sen över till New York New York. Eftersom vi inte hann med
att åka bergochdalbanan så tar vi en tur. Bra drag!
Vi sätter oss vid en av de maskinerna vi vann på tidigare i veckan, men ingen
tur. Vi lunkar tillbaks till Excalibur och vidare till Luxor. Tänder en sista
cigg för Vegas och går och knoppar. I morgon… Då ska vi med planet!
Nästa gång jag plitar ner något i denna dagbok ÄR vi i Sverige…
-------------------------------------------------------------
31 Okt
-------------------------------------------------------------
1 Nov
-------------------------------------------------------------